Reviderad med omsorg – Ingela Bengtsson om nya Under samma himmel och ett liv i skolans tjänst
Efter över 15 år som läromedelsredaktör på Sanoma och ett helt yrkesliv i skolans värld blickar Ingela Bengtsson nu mot nya horisonter. Men innan dess berättar hon om arbetet med den nya upplagan av Under samma himmel, varför urfolkens religioner fått en tydligare plats och vad som händer när elever faktiskt känner igen sig i texterna.
Nu har den nya upplagan av Under samma himmel för Gy25 sett dagens ljus och börjat nå ut till lärare runtom i landet. Vad har varit roligast, eller mest utmanande, med att jobba med just den här revideringen?
Mest utmanande har varit att tolka de nya styrdokumenten Gy25. En tydlig skillnad jämfört med Gy11 är nytt innehåll om urfolkens religioner. I övrigt har det handlat om mindre omformuleringar i ämnesplanerna. Roligast har varit arbetsmötena med författarna Ola och Ulf, två erfarna gymnasielärare, då vi stött och blött innehållet i texterna. Bild- och formmötena var också spännande, särskilt diskussionerna om vilka normer bildvalen representerar.
Hur skiljer sig den här upplagan från tidigare versioner, tycker du? Vad har ni förändrat eller utvecklat mest?
Kapitlet Urfolkens religioner är helt nytt och där får även samernas religionsutövning ta stor plats. Avsnittet Hinduer är omarbetat eftersom religionsforskare idag har påpekat att den traditionella skolboksframställningen av hinduismen inte riktigt representerar den stora majoriteten av hinduer. Mångfalden, vad som är gemensamt och vad som skiljer, kommer nu tydligare fram i kapitlets struktur och texter. En ny text beskriver minoritetsreligionerna i Mellanöstern. Det finns också flera nya samtal med företrädare för olika religioner och sekulära livsåskådningar.
I arbetet med boken – vad har du tagit med dig från dina tidigare erfarenheter som lärare?
Min erfarenhet är att de flesta elever är intresserade av ämnet religionskunskap och att det i skolan behövs material som går på djupet inom ämnet – livsfrågor, etik, religiösa och sekulära livsåskådningar. I samma klassrum finns elever med olika religioner och livsåskådningar, som utövare eller i sin familjebakgrund. En målsättning med boken är att elever ska känna igen sig i skildringarna, att livsåskådningarna skildras med både inifrån- och utifrånperspektiv.
Jag tänker mig också att eleverna som inte läser nivå 2 ändå bläddrar och hittar intressanta avsnitt att titta närmare på, till exempel om urfolk och nya religiösa rörelser.
Finns det något särskilt tema, perspektiv eller pedagogiskt grepp i boken som du känner extra starkt för? Hur skulle du beskriva det för någon som inte jobbar inom skolan?
Ett viktigt perspektiv i Under samma himmel är tanken att ”identifikation skapar empati”. Det betyder att målet är att förstå hur de som vi kanske ser som ”de andra” tänker, tror och lever. De kunskaperna gör det lättare att se vad som förenar människor, men också att acceptera det som skiljer oss, som det står i ett av bokens intervjusamtal.
Om du skulle ge ett tips till en lärare som ska börja använda Under samma himmel i sin undervisning – vad skulle det vara? Finns det något du hoppas att de upptäcker?
Det kan vara en poäng att lägga märke till grundstrukturen i Under samma himmel. Boken börjar med frågorna, alltså livsfrågorna, i block 1, fortsätter med grundläggande etik i block 2 och sedan, i block 3, kommer svaren i form av livsåskådningarnas svar på livsfrågorna och deras etiska vägar. Block 4 behandlar bland annat de teman som hör till nivå 2.
I bokens block 4 återfinns även kapitlet Religion och Vetenskap. Avsnittet har varit omtyckt redan sedan första upplagan, bland annat på grund av de väl strukturerade och avgränsade synsätt som presenteras och som även visualiseras med grafik.
Slutligen är det en förhoppning att våra användare upptäcker det gedigna arbetet med texternas innehåll och att författarna har bollat bokens texter både med ämnesspecialister och samfundsföreträdare.
Du har varit en självklar del av Sanoma i över 15 år – det är helt fantastiskt! Hur började allt egentligen?
Jag har alltid varit intresserad av läromedel och hur de skulle kunna utformas. Samtidigt som jag var lärare hade jag fått chansen att granska och skriva lite läromedel för ett annat läromedelsförlag. En regnig tisdag såg jag en platsannons i Lärarnas tidning, som läromedelssredaktör i SO-ämnen, sökte jobbet och fick det! Sedan dess (2008) har jag jobbat här.
Du har både undervisat och arbetat bakom kulisserna med att skapa läromedel, hur skulle du säga att de två rollerna skiljer sig åt?
Att vara redaktör är som att planera undervisningsinnehåll och lektionsuppgifter i ett arbetslag, men utan elever som väntar i klassrummet. Man har tid att tänka och överväga olika valmöjligheter och man kan förstås bolla med lärare och testa delar av materialet i skolklasser. Den stora skillnaden är helt enkelt eleverna. Och på samma sätt som jag har uppskattat möjligheten att planera och diskutera detaljer som redaktör, har jag faktiskt saknat den dynamik som uppstår tillsammans med 30 elever i en SO-klass.
Vad har varit det mest givande med att arbeta som redaktör? Och vad har varit mest utmanande?
Det har varit mycket stimulerande att få arbeta med ämnena som jag gillar och inte minst att få samarbeta med andra redaktörer och med författare som brinner för folkbildning och vill utveckla och förbättra läromedelsbeståndet.
Mest utmanande är nog att läromedelsprojekt är så långvariga åtaganden. De ska helst överleva några revideringar. Och du vet ju inte om det blir en big smashing hit eller om det bara blir en tryckning.
Under dina år på Sanoma har mycket hunnit förändras – inom skolan, samhället och läromedelsbranschen. Om du jämför en lärobok från tidigt 2000-tal med en från idag, vad tycker du är de största skillnaderna?
I läroplanen från 1994 fanns samma mål i flera ämnen och det var omöjligt att hinna med allt som stod uppräknat. Så småningom började man tala om ”stoffträngsel”, något som både läroplanerna 2011 och 2022 försökt göra upp med. Dagens läroböcker i SO är mycket mer träffsäkra när det gäller det centrala innehållet – bara det nödvändiga och inget annat. Man ser att alla förlag gått åt det hållet. För 25 år sedan gav förlagen även ut bredvidläsningsmaterial i SO – det sker knappast idag.
Vad skulle du säga är de övergripande teman i utvecklingen när det kommer till lärande under ditt yrkesliv?
På lärarutbildningen fick jag tydliga instruktioner om att ta ansvar för min egen fortbildning i ämnena jag skulle undervisa i. Själva klassrumsjobbet räknade de med att vi lärde oss den hårda vägen (om någonsin). Då (i Malmö 1981) fanns inte begreppet didaktik med i utbildningen. Som lärare har jag sedan navigerat med ledning av styrdokumenten, ämneskunskaperna och skoltraditionen (som sett olika ut på olika skolor). Jag tycker det är samma teman som återkommer för läromedelsredaktören. Vi finns i skärningspunkten mellan styrdokumenten, ämnet vi håller på med och de förväntningar som användarna på skolorna har. Vi måste dessutom beakta normkritiska förhållningssätt och läromedelsgranskningar, men får samtidigt inte vara så ängsliga att vi undviker innehåll av den anledningen.
Och sist min men inte minst: efter en gedigen karriär i skolans tjänst så går du i pension till sommaren! Berätta, hur känns det?
Det känns spännande – något nytt och oprövat. Jag hoppas kunna göra saker som är svåra att hinna med när man jobbar på dagarna och jag hoppas kunna vara utomhus lite mer.
Finns det något särskilt ögonblick, projekt eller möte från din tid på Sanoma som ligger dig extra varmt om hjärtat?
Det har varit många betydelsefulla möten och många roliga projekt. En sak som jag har glatt mig mycket åt de två senaste åren, är att det finns en SO-redaktion för högstadiet och gymnasiet igen. Det var nog lite ensamt de åren när det bara var jag.
