Vård- och omsorgsarbete 1, upplaga 2

Intervju med Kjell Hjelm, en av författarna till Vård- och omsorgsarbete 1, andra upplagan

Hösten 2017 utkom en reviderad och uppdaterad upplaga av vår populära bok Vård- och omsorgsarbete 1. Boken har dessutom en ny, förbättrad och tilltalande form - och en till författare! De tidigare skribenterna och omvårdnadslärarna Monika Imborn och Britta Åsbrink (den senare även leg. sjuksköterska) har fått sällskap av Kjell Hjelm, leg. lärare i vård och omsorg, leg. sjuksköterska samt resultatenhetschef inom hälso- och sjukvården.

Vi träffade Kjell för att höra mer om hans bakgrund och om arbetet med revideringen av Vård- och omsorgsarbete 1. Hur är det att gå från sjuksköterska, till lärare, till chef, till författare och hur har han använt sig av sina samlade erfarenheter i bokproduktionen? Vad är det allra viktigaste i boken att ta med sig och vilka utmaningar står de som arbetar inom vård- och omsorg inför idag? En sak är säker: det fanns mycket att prata om.

Hej Kjell, kul att vi ska ha en pratstund med dig om Vård-och omsorgsarbete 1 som du är en av författarna till!

Tack, spännande att boken är klar! Jag hoppas att innehållet ska tas väl emot av lärare och elever.

Ja det hoppas vi också, mycket arbete ligger bakom den reviderade upplagan. Du är ju ny medförfattare till boken– kan du berätta lite om dig själv och om din bakgrund. Hur hamnade du i vård- och omsorgsarbete från början?

- Jag är 45 år gammal och har fem barn, bor i Sörmland och är idag chef inom hemsjukvården. Jag hade inte alls tänkt arbeta inom vården utan det var flera tillfälligheter som gjorde att det blev så. När jag gick i gymnasiet – på humanistisk linje – så ramlade en klasskompis på idrotten i skolan en dag och slog i knät så illa att ambulans fick tillkallas. Jag åkte med i ambulansen och pratade med ambulanssjukvårdaren på väg in till sjukhuset och han sade: ”Jag har världens bästa jobb”. 19 år gammal bestämde jag mig där och då för att bli ambulanssjukvårdare. Och det blev jag också så småningom!

Så kan det gå. Hamnade du där direkt efter gymnasiet?

Ja nästan, kort efter gymnasiet var det dags för lumpen. Jag gjorde vapenfri tjänstgöring, och fick chansen att utbilda mig till ambulanssjukvårdare. Efter det byggde jag på med sjuksköterskeutbildning i Uppsala. Därefter tog jag en tjänst inom äldreomsorgen i Stockholm där jag jobbade natt, parallellt med studier i musik. Tänkte ett tag att jag skulle bli flöjtist! Sedan arbetade jag faktiskt som sjuksköterska i ambulans i flera år. Jag kombinerade det med studier på Europaprogrammet med inriktning mot kulturgeografi innan jag gick ännu en utbildning, till lärare i vård- och omsorg. Sedan arbetade jag som lärare på vård- och omsorgsprogrammet på Tullinge gymnasium. Jag gillade verkligen att undervisa och hade så många spännande historier att dela med mig av från min tid inom äldreomsorgen och i ambulansen. Eleverna gillade att höra om hur det fungerade där ute, berättelser från verkligheten. Vård- och omsorgsarbete handlar ju mycket om att se och lyssna till människor och genom att göra det lär man sig mycket.

Och från att undervisa är steget till att skriva inte så långt, eller?

Njae, det började med att jag granskade en del läromedel och sen fick jag skriva några kapitel i Medicin 1. Denna gång blev jag än mer involverad i skrivandet som medförfattare till en hel bok. Det var både roligt och utmanande! Vi har arbetat mycket med allt från innehåll och form till språk.

Ja, apropå språk. Boken är skriven på lättbegriplig svenska och ni har lagt vikt vid att göra den pedagogisk och lättanvänd. Berätta mer om det!

Vi författare har tillsammans med vår redaktör sett över språket och resonerat kring vilka ord som är nödvändiga att kunna. Det handlar ofta om medicinska begrepp som används i det vardagliga vård- och omsorgsarbetet. Många ord behöver eleven lära sig för att klara av yrket. Vi har i möjligaste mån valt bort krångliga uttryck som inte har medicinsk innebörd och ersatt dem med enklare ord. Detta eftersom boken delvis kommer att användas av unga och personer med utländsk bakgrund som inte vistats i Sverige så lång tid.

Finns det någon del i boken du vill lyfta alldeles särskilt?

Det går ju inte att hoppa över någon del, varje del fyller sitt syfte. Men det allra viktigaste är att fokusera på god kommunikation och att se hela människan. Att arbeta inom vård och omsorg är ju ett mångfacetterat yrke, det är ett svårt yrke som kräver mycket engagemang. Det är viktigt att påminna sig om att ha ett holistiskt synsätt, att samtala, både med dem man ger vård till, men också med sina kollegor.

Det låter på din beskrivning av vård- och omsorgsyrkena som att de är mer komplexa än vad gemene man kanske tror?

Absolut! De kräver ju både empati och engagemang. Vård- och omsorgsyrkena ger mycket, men tar också mycket. Som chef inser jag vikten av att se de anställda, att ge dem mycket positiv feedback, men också att påminna de anställda om att ge varandra uppmuntrande ord. Det handlar om att hela tiden upprätthålla sitt empatiska förhållningssätt oavsett omständigheterna. Att arbeta som undersköterska, inom äldreomsorgen, som vårdbiträde – det är ju att arbeta med sina sinnen. Att lita på det man ser, hör och känner.

Empati och engagemang låter som bra ledord oavsett yrke. Vilka andra frågeställningar vad gäller vård- och omsorg ser du som extra viktiga idag?

Det är ju tyvärr en bransch som har svårt att attrahera personal och med den växande äldre befolkningen och en allt längre medellivslängd så står vi inför många utmaningar. De vårdplatser vi har räcker inte till och vi kommer behöva ge mer vård i hemmet – vilket i sin tur kräver mer personal. Vi har drygt 130 000 yrkesverksamma undersköterskor idag men det räcker inte. Vi behöver attrahera, behålla och rekrytera personal.

Hur tror du då att man bäst lockar in fler elever till utbildningar inom vård- och omsorg?

Vi behöver tydliggöra vad det innebär att arbeta inom vård- och omsorg, arbetets komplexa och mångsidiga karaktär. Ett arbete som sjukvårdsbiträde eller undersköterska skapar mening och mervärde inte bara för personen som får vård- och omsorg utan också för den som utför arbetet. Det är viktigt att Sveriges kommuner och landsting arbetar med att lyfta vård- och omsorgspersonalens status. Men det är också viktigt att det finns möjligheter till fortsatt kompetensutveckling under yrkeslivet. Personligen tror jag på tydligare utvecklings- och karriärvägar för vård- och omsorgspersonal, till exempel skapande av team med ”specialistfunktioner”. I dag kan undersköterskor med några års erfarenhet arbeta i demensteam, larmpatrull, ambulanssjukvård, hemsjukvård och med provtagning inom primärvården.

Det låter klokt. Slutligen då, om du skulle skicka med ett råd till användarna av boken, både lärare och elever, vad skulle det vara?

Mitt huvudsakliga råd är att både elever och lärare ska vara ödmjuka inför det faktum att lärande är en ständigt pågående process. Oavsett var du befinner dig i ditt lärande är det aldrig fel att vara nyfiken och fråga. Vård- och omsorgsarbete är, som sagt, både mångsidigt och komplext. I arbetet sker möten med unika individer som har olika behov och önskemål. Därför är lyhördhet, empatisk förmåga, nyfikenhet och en stor portion självreflektion viktiga delar för att vård- och omsorgsarbetet ska bli lyckat.

Stort tack Kjell!